Barn om cancer

image

Idag satt vi och glodde på tv med tjejerna. De visade en film om en tonårig tjej som fått cancer, gått igenom otaliga operationer och behandlingar. Hennes syster hade givit henne blod och benmärg, mm för att hon skulle överleva. Till slut orkade hon inte längre och ville ge upp. My tittade noga på filmen och Moa satt försjunken i iPad-spel. My ville veta om filmen är verklighetsbaserad, vilket den inte var. Hon har bearbetat min cancerdiagnos mest genom att fråga om hur folk har dött. Jag föreslog för båda mina döttrar att vi pratar med kuratorn i skolan om detta men minstingen Moa var den som ville prata. Inte My.

Kuratorn ställde då frågor om hon känner att hon kan prata om det med båda föräldrar? Och om oro finns mer när mamma inte är synlig?
-Moa har lite svårigheter att prata med pappa om det. Hon blir också orolig när hon har pappavecka och om allt är okej med mig. Kuratorn försökte lösa det genom att hon ska få ringa till mamma om hon känner oro. Nu har hon inte ringt ändå utan jag ringer en gång under veckan, för att det är inte så enkelt ringa varje dag, även om jag ville.
Jag får nu till mig en lösning som kan fungera utan att störa familjefriden med mitt ex, deras bonusmamma och döttrarna: Spela in en snutt i telefonsvararen där jag hälsar att allting är bra. Vi får se om det blir bättre.
Jag passade på och fråga My om hon blir rädd när hon tittar på filmen? -Hon sa nej. Jag får ändå känslan att hon vill bara inte prata om sin rädsla men jag tvingar henne inte. Jag sa att nu har jag också fått möta så mycket senaste tiden att jag inte för tillfället reagerar så dramatiskt.
Hela helgen på meditationen fick jag ju nöta cancer och känslor för det.
Nu sover de sedan ett par timmar tillbaka. Vi läste en saga om Pomperipossa. Jag minns den väl från min barndom. Farmor hade en tjock sagobok med många sagor i sin privata bibliotek och jag läste den alltid på semestrarna när vi kom till Finland.
Det är nog därför jag gillar sagoyoga och sagomassage.. det blir perfekt för mig att sysselsätta mig med det i framtiden.

Jag är så tacksam att jag lever, har fått så många fina gåvor av grannar och vänner; En krattad, höstfin gård, 5 liter saft till barnen, pepparkakor, Skogaholmslimpa och barnpassning. Jag har också min steg 2-utbildning till barnyogaledare i december ordnad. Efter en hemuppgift sedan så är jag diplomerad också.